Geologi

Precis som i övriga Skandinavien är geologin präglad av den senaste stora istiden, Weichsel. När den tre kilometer tjocka inlandsisen rörde sig, växte till och smälte av, var enorma krafter i rörelse som krossade och flyttade på enorma stenblock. Isälvarna transporterade sediment, slipade av vassa kanter och bildade åsar och dalar.
Hästveda med omnejd ligger med skånska mått mätt högt. Byn ligger på ungefär 70 meters höjd över havet. Allra högsta punkten i området finns vid Äskeberga på 129 meter.
Markanta är de i ungefär nordsydlig riktning gående åsarna och de mellanliggande småkuperade dalgångarna. Berggrunden träder sällan i dagen utan är till största delen täckt med krossgrus.
Typiska förkastningsberg är Hallasnärje i östra delarna, klinten vid Amundtorp och Hallarna vid Lursjöns östra vik.
Vid Saxalid finns kalkavlagringar med flintstycken i kalken och vid Tydingesjön en rullstensås som kallas Snapphanevallen.

Berggrunden är enformig, liksom de lösa jordlagren som utgörs av skalstoftkalk, krosstensgrus, rullstensgrus, mosand, svämsand och torvjordarter. Torvbrytning förekommer fortfarande på Åbuamossen, mellan Hästveda och Osby.

I sjöarna förekommer järnhaltiga klumpar, så kallad sjömalm sparsamt, men på sina håll finns relativt rikligt med myrmalm. I trakterna kring Essestorp har man till exempel funnit rester av en smältugn och slaggklumpar efter järnframställning.